Till skillnad från Erikas snabba och lite lätt stressiga växt segar min egen klätter-blomma Klematisen sig lååååångsamt upp ur krukan. Okej, från början var det bara en död pinne och nu, tre veckor senare har den ju iaf lyckats prestera några små gröna blad som poffat fram lite diskret från det döda, men det räcker inte för mig! Klagade lite hos sambon E om att det går så evinnerliget långsamt för växterna att prunka. Man vill ju att det ska PRUNKA och man vill ha resultat DIREKT! Han sa lite klokt att det kanske är lite bra att någonting i mitt liv går långsamt och att det är bra att man inte kan stressa på det. Meditativt. Naturens gång. Bara att acceptera.
Självklart accepterar jag inte det utan planerar att göda på med en massa extra näring inom kort för maximal växtkraft!
Erikas Blomman för dagen har däremot hängt med i utvecklingen och följer helt enkelt med i vår tids jäkt! Väldigt 2005!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar