...kommer spindel-äcklen som på beställning. Tänk att jag lyckas glömma bort det varje år. I tisdagskväll när jag och M satt och räknade matte. (jo det är ju en konstig sysselsättning kan tyckas, men jag tänkte fullfölja min examen så att jag också kan få ett diplom.... jättemånga år senare) Tillbaka till kvällen.. vi satt alltså där och räknade, och då kommer det stora gigantiska aset krypande över golvet. Jag reagerar som förväntat: Gallskriker och studsar iväg till hallen. Tillräckligt långt bort för att det ska vara skitlångt, men ändå så jag kan titta på aset så jag har kontroll och vet var den är.
Veckans största hjälte: M som faktiskt lyckades få ut spindeln. Till ANDRA sidan gatan också!
//E
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar